Sommaren 1912 stod Stockholm färd för Sveriges enda olympiska spel. Nu väcks berättelsen till liv igen när Riksidrottsmuseum den 7 Juli 2026 öppnar en stor utställning om Solskensolympiaden, som den kom att att kallas.
Det blir en interaktiv resa tillbaka till en tid av festyra, framtidstro och internationella möten – med berättelser om idrottarna, publiken, staden och livet runt spelen. Utställningen gör ett nedsölad i sommaren 1912, en sommar då Stockholm tog emot världen och idrotten blev en del av stadens och Sveriges moderna självbild.
Under juli månad visas en komprimerad version av utställningen på Bob Photo.
Här lyfts också fotografernas betydelse fram. De som dokumenterade de olumpiska spelen 1912 skapade bilder som nu har färdats i över ett sekel, men som fortfarande känns aktuella, närvarande och intressanta. Bilderna är värdefulla tidsdokument som inte bara visar tävlingar och prestationen, utan även människor, rörelser, kläder, publikliv och stadens förändring. Det är en bildskatt som speglar gemenskap, framtidstro och ett Stockholm som under en ovanligt varm och solig sommar stod i världens blickfång.
Utställningen pågår 11 – 25 Juli. Varmt välkommna!
Tidigare utställningar
Per Ströhms bilder rör sig i gränslandet mellan dokumentation och dröm. De medvetet oskarpa, nästan upplösta motiven har fångats i ögonblick av rörelse. Kontrasten mellan ljuset och mörkret skapar en känsla av ensamhet, närvaro och försvinnande på en och samma gång. Oskärpan är ett språk i sig. Det här är inga porträtt utan snarare symboler för det flyktiga urbana livet – vi passerar varandra utan att riktigt mötas. Kornigheten och den analoga känslan förstärker intrycket av något tidlöst och emotionellt snarare än dokumentärt.
Per Ströhms arbete kretsar kring minne, rörelse och anonymitet i det offentliga rummet med ett bildspråk som träffar oss känslomässigt och intuitivt. I bilderna är staden mer ett sinnestillstånd än en plats. Betraktaren bjuds in
att sakta ner och stanna kvar i det otydliga — känslan får vara viktigare än det exakta motivet.
Under hösten 2015 sökte ungefär 100 000 personer asyl i Sverige. Ordet “flyktingkris” fick snabbt en ny innebörd; från att först handla om en kris för människor på flykt började det mer handla om belastningen det innebar för Sveriges kommuner och regioner. Men i Åre kommun var stämningen positiv. Här hade de redan från början bestämt sig för att se de nyanlända som en resurs istället för en belastning.
Ulf berättar: I åtta år har jag arbetat med de här berättelserna om människor som flytt krig och förtryck och hamnat i de jämtländska skogarna i Sverige. Jag ville träffa människorna bortom tidningsrubriker och statistik. Människor som packat ihop sina liv i en resväska ( i bästa fall) och satt sina förhoppningar till ett land där det var möjligt att leva i fred och frihet. Genom bilderna får vi följa deras nya vardag i Sverige. I texterna berättar de om sina liv innan de kom hit.
Ulf arbetar som fotograf på Karolinska Universitetssjukhuset och frilansar för tidningar och tidskrifter.
Bob Photo blir första galleri i Stockholm att visa material från boken Jag flyttade till Åre (2026).
Efter år av tystnad öppnas dörren igen. Tiden har inte suddat ut uttrycket, den har fördjupat det. Här möter vi inte en nostalgisk tillbakablick, utan en kraftfull framåtrörelse. Det som en gång avfärdades, förbises eller inte fick ta plats, kräver nu sin rätt. Tomrummet som betraktaren kliver in i in i kan bara fyllas med egna erfarenheter. Färgerna är svartare, linjerna mer kompromisslösa, och berättelserna mer angelägna än någonsin. Detta är inte bara en utställning – det är ett återtagande av ett rum, av en röst, av en identitet.
Robin Bernhardtz, (f. 1989) Psykolog och fotograf verksam i Stockholm. I sina bilder riktar Robin ögat på det frånvarande. Tomrummet som betraktaren bjuds att kliva in i för att själv fylla med sina egna erfarenheter.
Mia Galdes fotografiska arbete är ofta djupt personligt, men ändå universellt resonant. Hon börjar sina projekt med ett koncept eller en känslomässig impuls som hon utforskar intuitivt, och återvänder ofta till återkommande motiv över tid. Hennes bilder präglas av sin tysta intensitet och poetiska klarhet, vilket inbjuder betraktaren att stanna upp och reflektera.